Henri Bonneau - En legenden och hans viner.

Det finns legender i vinvärlden och så finns det Henri Bonneau i Châteauneuf du Pape.

När vi tänker elitserien i Châteauneuf du Pape tänker vi ofta Beaucastel, Vieux Télégraphe, Charvin och kanske några till men det finns en division till. Viner som är svåra att få tag på och som ger vin-skapande och upplevelsen en ny dimension. Hit räknar vi Henri Bonnau.

Henri Bonneau lämnade jordelivet 2016 men har satt outplånliga avtryck i historien. Han lyfte vinmakandet till en ny nivå med en kompromisslöshet och egensinnighet som ingen (eller ytterst få) någonsin nått upp till. Som få vinmakare blev hans bortgång en nyhet i Frankrike långt utanför den traditionella vinpressen.

Han var 12e generationen vinmakare och gjorde sitt första vin 1956. Han var hantverket personifierat enligt den gamla skolan där kunskaperna gick i arv. Idag är det sonen Marcel som tillsammans med deras mångåriga medhjälpare Regis Charmasson, som håller traditionen och arvet levande.

Att besöka Bonneau är inte enkelt, varken att få möjligheten eller hitta dit för den delen. Att gå in i Bonneaus vinkällare är som att kliva in i en annan värld. För att komma in måste man hitta det anspråkslösa lilla huset med de gröna fönsterluckorna, i byn mitt emot kyrkan. För att komma ner i källaren går man in genom den lika anonyma ytter-dörren, som är det enda som är i närheten av modernt, den är från 20-talet... in och genom hallen, ut på en liten, liten innergård, genom en rostig, smått fallfärdig gallergrind och mer eller mindre klättrar ner för en brant smal trappa med väl använda trappsteg.

Väl i källaren tror man knappt sina ögon. Den uråldriga sten-källaren har lågt i tak (väldigt lågt för en gänglig svensk) och är hjälpligt upplyst av några nakna glödlampor som med nöd och näppe hänger kvar i taket. Det är fuktigt, kladdigt och väggarna är klädda av mögel och jästkulturer som vetenskapen förmodligen inte har något namn på. Tunnorna är utspridda i ett antal små rum med smala gångar mellan dem. I vissa rum i rader längs väggarna och i andra mindre ordnat (läs ordnat kaos). Ingen vet hur gamla faten är men en del är lika gamla som Henri och en del förmodligen äldre än så, Henri föddes 1938.

Odlingarna består av ca 6 hektar och består mest av Grenache med mindre mängder Mourvèdre, Counoise och Vaccarèse fördelade på 13 odlingslotter. Majoriteten hittar man uppe på La Crau. Utöver detta har han ca 3,5 hektar i Gard.

Vad var hans hemlighet då? Egentligen ingen enligt Henri själv, som var ödmjukheten personifierad, men det är som vanligt summan av detaljerna som avgör så det är klart att han satt på en del idéer, kunskap och erfarenheter som gör skillnaden.

Han var den främste som tillämpade, och drog till sin spets kanske, extremt lågt skördeuttag, sen skörd och en lång lagring på fat. Han var enligt många framförallt en mästare i konsten att blanda druvor utifrån förutsättningarna varje år för att skapa sina olika cuvéer. 

Många odlare anser att de bästa vinerna kommer ur de äldsta vinrankorna, det var inte Henris tro. Han tyckte att runt 50-60 år gamla var optimalt. Han tillämpade dessutom förhållandevis kort maceration. Vinerna vilar på gamla fat i 5,6,7 år och ibland ännu längre. De tappades på flaska först när de nått den kvalitet Henri var nöjd med och cuvéerna kunde skönjas. Han provade ur faten dagligen och beslutade vilket fat som skulle buteljeras. Traditionen är densamma idag, ett par gånger i veckan provar Regis och Marcel ur faten och fattar beslut om cuvée och buteljering, fat för fat.

Vad händer med gården nu? Från årgång 2016 är det Marcel och Regis som för traditionen vidare, för man ändrar inte på något, lika lite som Henri ändrade på det han lärde sig av sin far. Regis jobbade tillsammans med Henri under många år och är förmodligen tillsammans med Marcel den idag enda levande person som har full insyn i Henris små hemligheter.

Henris skapelser kommer att finnas kvar några år till (hans sista årgång var 2015). Sedan tar Marcel och Regis viner över. Vi har provat ur fat årgångar fram till 2017 och kan intyga att de bägge förvaltar arvet seriöst och skickligt med full respekt för arvet efter Henri. Framtiden är ljus men det är klart, riktigt samma lyskraft blir det inte som när Henri levde och verkade. Det är som med antikviteter, proveniensen är stor del av upplevelsen.

Vinerna är enormt eftertraktade och priserna idag är höga vilket Henri egentligen inte tyckte om, han ville att alla skulle få möjligheten att dricka hans vin, men när efterfrågan är skyhögt över tillgången går det som det går.

Henri gjorde lite olika cuvéer beroende på årgången men alla vinifieras på exakt samma sätt, det enda som skiljer är växtplatsen. "Henri Bonneau"  växer på utvalda fält runt byn med de karakteristika rullstenarna. "Marie Beurrie" och "Résèrve de Celestines" växer upp på ”La Crau” den kanske mest eftertraktade platån strax öster byn (här har som bekant även Vieux Télégraphe sina finaste odlingar).

Slutligen görs ett Vin de France, som är Marcels hjärtebarn. Druvorna till detta vin växer i Gard (väster om floden) och vinifiering och lagring är densamma som för Châteauneuf-vinerna.

Några år när Henri tyckte förutsättningarna var optimala gjorde han en Cuvée Special. De två senaste var 1990 och 1998. Vi har provat 1990 och frågan är om ett vin blir bättre än så här? Det kan vi tyvärr inte sälja men kommer ni över på auktion eller liknande, slå till!

Är de lagringsdugliga? The Wine Advocate provade årgång 1955 för några år sedan och gav det 97+/100 så nog finns det potential alltid....

Vi hade förmånen att bli inbjudna på en lång lunch med Regis, Marcel och deras distributör i december och fick prova viner från 1986 och framåt, inklusive cuvée special 1990 (100/100 av Robert Parkers The Wine Advocate), en upplevelse som vi hoppas vi kan förmedla. Det är alltid svårt i text att förmedla en upplevelse men vi hoppas ni förstår lite av historien och vad som nu finns inom räckhåll.

Vi är extremt glada och lite stolta över att att kunna erbjuda er Henri Bonneaus skapelser.