Saint Jean du Barroux

Vi reser runt en hel del, besöker vingårdar och provar viner. Ibland stannar man till på ett litet och kanske osannolikt ställe och lyckan är total. 

Vårt senaste besök ställde en del av våra föreställningar på ända. Vi har sett passion gränsande till besatthet, vi har sett engagemang, kompromisslös omsorg om detaljer, personlighet och karaktär. Vi har träffat och lärt känna personer som Jérôme Bressy, Laurent Charvin, Nicolas Souchon, Jérôme Grieco, Roch Sassi med flera. Listan är lång på personligheter som lever för sin dröm om ett vin.

Och så träffade vi Philippe Gimel på Saint Jean du Barroux.....

Vi kan stolt välkomna Philippe till familjen och än en gång ge oss på att påstå att detta måste vara passion som inte går att överträffa även om vi sade likadant när vi träffat andra personligheter som Jérôme Bressy och Laurent Charvin.

"Om man har en enastående terroir, så kommer man att kunna producera enastående viner. Om man har en ointressant terroir så kanske man kan göra ett trevligt vin, men aldrig ett stort."

Historien

Vi befinner oss i det ändlöst vackra Ventoux, en appellation i sydöstra Rhône som domineras av de omgivande bergen och med Luberondalen som gränsland i söder. Mont Ventoux är det högsta och mest kända berget. I öster skiljer berget Dentelles de Montmirail appellationen Ventoux från Rhônedalen.

Philippes historia är förmodligen den mest fascinerande av alla vi hört. En apotekare från Lorraine, nära Alsace, som till slut gav efter för sin dröm och sadlade om till oenolog och sedermera vinmakare. Hans farfar var oenolog så inspirationen och arvet fanns.

Han utbildade sig till oenolog och gjorde sedan sin praktik hos Château de Beaucastel. Han ville lära sig av de bästa och skaffa sig kunskap om alla de traditionella druvsorter som lokalbefolkningen arbetat med sedan urminnes tider.

"När man jobbar med vin, även om man har en högre utbildning, så kommer de flesta kunskaperna från själva arbetet. Det handlar om lång erfarenhet och om att föra visdomen vidare."

Resan tog tid, under flera år arbetade han på vingårdar runt om i södra Rhône och ägnade åren åt att både studera geologi och att resa runt i Rhônedalen för att leta efter "sin" perfekta terroir innan han bestämde sig för att öppna eget.

Philippe började bokstavligen med två tomma händer. Efter att ha hittat "sin" terroir fick han, efter att ha malt ner motståndet på banken, ett litet lån att köpa mark för. De första åren bodde han i garaget där han vinifierade sina första cuvéer, resten är historia.

Ett möte med Philippe tar tid...han bubblar av stolthet, kunskap och en oändlig iver att få berätta om sitt liv, sitt skapande, sin filosofi och inte minst sina viner. Han är utbildad och skicklig men framförallt med en passion i blicken som vi sällan skådat.

Odlingen

Idag odlar han 19 hektar fördelade på i princip tre områden. Vinfälten ligger till största delen på sluttningarna vid de två bergen Dentelles de Montmirail och Mont Ventoux.

Uppe på Mont Ventoux är det bedårande vackert och när sikten är klar erbjuder berget en enormt fin utsikt mot Côte d´Azur och Mont Blanc. Det är ofta blåsigt och Ventoux betyder just blåsigt.

Byn Le Barroux ligger omgivna av bergen, Mont Ventoux till vänster och Les Dentelles de Montmirail till höger där man på andra sidan berget hittar de mer kända appellationerna Gigondas, Vacqueyras och Baume-de-Venise. I mitten ståtar byns fästning.

Philippe har ritat en teckning för att visa var hans vinfält är belägna, som även pryder etiketterna på hans vinflaskor.

Han odlar clairette, bourboulenc och grenache blanc till de vita vinerna samt grenache, syrah, carignan och cinsault till de röda vinerna. Det är mycket vackert i vinfälten som är omgivna av träd såsom mandelträd, persikoträd och olivträd och den biologiska faunan är rik.

Philippe odlar ekologiskt och är mycket mån om naturen och hur man bäst sköter om den exempelvis hämtar han inspiration från hur man brukade jorden förr i tiden.

Rankorna växer på sluttningarna vid bergen Dentelles de Montmirail och Mont Ventoux, på hög höjd och vända norrut och det är kargt, soligt och svalt. Detta är perfekta förhållanden för en skicklig vinmakare med ambitioner, extraordinär omsorg om den minsta lilla detalj och helt kompromisslös...Hans odlingar finns i områden med en geologisk förkastning där jordmånen ofta är mager och stenig.

Sluttningarna gör att regnvatten dräneras på ett bra sätt. Tillgången till vatten är oftast inget problem då det rinner vatten längs med Mont Ventouxs bergssidor och en del av marken är också rik på lera. Vinstockarna har en ålder av ungefär 40 år vilket är en fördel då rötterna kan söka sig djupt och hitta vatten.

Vinfälten som finns runt byn Barroux på den norra foten av Mont Ventoux har en jordmån som är rik på lera och sten, som härstammar från två olika geologiska perioder, Oligocene och Quaternary. Han har även vinfält som ligger på sluttningarna på det andra berget Dentelles de Montmirail, där jorden kommer från Trias-perioden och är en blandning av lera, sten och sand. Den tredje terroiren ligger i Malaucène, i närheten av hans vinkällare, och här är jorden mycket mer sandig från Myocene perioden. Till de vita vinerna används druvor från vinfält runt Le Barroux och en del från Malaucène.

Philippes egensinniga strategi att fokusera på storleken på druvor när han skapar några av sina cuvéer är helt unik.

Vinifiering

Det kanske mest utmärkande med Philippes filosofi är hans egensinniga strategi att fokusera på storleken på druvor när han skapar några av sina cuvéer, vilket är helt unikt.

Filosofin bygger på att ju mindre druvor desto större koncentration, ganska enkelt och självklart egentligen men inte helt enkelt att genomföra. Stora delar av skördearbetet går alltså ut på att skilja ut druvklasar av olika storlek, men hela tiden med optimal mognad i fokus. Utöver det har han stort fokus på extremt låga skördeuttag och sen skörd.

Höjden, nordläget och det svala klimatet ger möjligheten att skörda sent med fortsatt friska druvor. Skördeuttaget är dessutom extremt lågt, från 15-25 hl/ha (!). Han skördar allt manuellt och bara mogna druvor, ett arbete som tar tid och skörden pågår ofta en bra bit in i oktober, han skall ju även hålla koll på storleken på druvorna, inte bara mognaden.

Han har som experiment väntat med att skörda gröna druvor till långt in i december. Druvorna var friska och fina, sockerhalten såklart hög och vinet blev utmärkt. Kanske får vi se naturligt söta viner så småningom?

Ekologisk odling och framställning av vinerna är strikt och han förlitar sig enbart på den naturliga vildjästen på druvornas skal. För att hjälpa jästkulturerna att komma igång får han ibland värma upp lokalen...

Druvorna avstjälkas olika mycket beroende på cuvée, men han tillåter aldrig omogna stjälkar. Han talar mycket om mogna stjälkar, på tal om detaljer. Omogna stjälkar är gröna och smakar gräs och "vem vill lägga gräs i sitt vin?" frågar sig Philippe retoriskt. Så han sorterar bort dessa och använder enbart mogna stjälkar.

De röda vinerna får efter jäsning vila på en blandning av betongtankar, emaljerade tankar och ekfat. Betongtankarna är toppklass med extremt små mängder järn i betongen vilket gör att de andas mer än vad ett ekfat gör utan att påverka smaken. Det är exakt den syresättningen för att mogna vinet som han är ute efter, inte en fatkaraktär. En liten del av vinet får dock vila på gamla ekfat för att ytterliga öka komplexiteten.

Det vita vinet pressas direkt i en vertikalpress. Det är den mest skonsamma metod som finns och pressar druvorna mycket varsamt. Han vill tex undvika att krossa kärnorna under pressningen (vilket kan ge en bitterhet i vinet). De flesta vingårdar använder vertikalpressar med en bälg som sakta blåses upp och pressar musten ur druvorna. Sedan vilar vinet på ståltankar upp till ett år beroende på hur snabbt eller långsamt det mognar.

Vinerna

Bland de röda vinerna hittar vi några "blends" där druvstorleken är den avgörande skillnaden även om druvsammansättningen också sklijer sig åt. Dessa kompletteras med en serie terroirviner där en druvsort från ett och samma fält vinifieras. Han gör minst två sådana viner per druva men från olika fält för att man ska kunna uppleva terroir. Vinfieringen är identisk så här får man verkligen chansen att uppleva vad terroir gör för ett vin. Ett egensinnigt och spännande vitt vin fulländar laguppställningen.

La Source är ett rött vin som skall vara tillgängligt som ungt, inte alltför tanninrikt och ett behagligt vin helt enkelt. Vinet görs på de största druvorna från grenache, carignan och cincault och druvorna avstjälkas helt. Skörduttaget är låga 25 hl/ha.

L'Argile är det röda mellanvinet, dvs här används de "mellanstora" druvorna. Runt hälften av stjälkarna följer med till macerationen men som alltid bara mogna stjälkar. Grenache, syrah och carignan/cinsault är druvorna. Skördeuttaget är mycket låga 20 hl/ha.

Pierre Noir är det röda toppvinet gjort på grenache och syrah och är kanske det bästa vinet i Ventoux (Jeb Dunnuck har givit 97/100). De minsta och mest koncentrerade druvorna används, skördade långt in i oktober och ingen avstjälkning (dock byts omogna stjälkar ut mot mogna). Skördeuttaget är exceptionellt låga 15 hl/ha!

La Montagne är det vita vinet gjort på lika delar grenache Blanc, bourboulenc och clairette. Till skillnad mot vad som är vanligast skördar han sina gröna druvor sist. En sådan sen skörd, ett extremt lågt uttag och en mycket långsam pressning ger ett unikt vin. Trots den sena skörden är vinet helt torrt, tack vare höjden, nordläget och kylan. Mörk gyllengul färg och en mäktig kombination av frisk syra och mustig smakrikedom. Kan lagras i 10 år eller mer.

Alla vinerna hittar du HÄR!